lördag 31 augusti 2013

Om min resa i bloggens värld

Hej och välkommen till bloggen 
Madame Edith, jag tänkte berätta lite om min resa i bloggens värld.

Tidigt på självaste nyårsafton för 5 år sedan startade jag upp bloggen med syftet att ge mig själv en spark i baken. Jag gick under den tiden en kvalificerad yrkesutbildning med inriktning på inredning och försäljning. Vi hade över jullovet fått i uppgift att arbeta med att förbättra en av våra sämre egenskaper.
Jag bestämde mig då för att bli bättre på att avsluta alla projekt som jag ständigt drar igång. Konstigt sätt att starta upp bloggen av en sådan anledning kan tyckas men tanken var att tala om att jag hade påbörjade projekt och då få press på mig själv att få visa upp mitt resultat. För att få vara stolt över att faktiskt ha rott i land ett projekt ger mig maximal tillfredsställelse. Kommentarer och beröm får mig fullständigt att bubbla över av lycka och den känslan ger mig en enorm drivkraft. Så syftet med bloggen fyllde i det avseendet sin funktion.

Bloggen rullade på, jag blev allt mer intresserad av fotografering och fotade mest färdigställda inredningsprojekt här hemma. Allt var roligt och kändes bra tills jag plötsligt förstod att jag blivit en snackis under olika tillställningar och sammanhang. Folk omkring mig hade fått en skev uppfattning om mig. En uppfattning som inte alls stämmer överens med vem jag är. 
Det var inget elakt jag hörde sägas, men det kunde vara kommentarer som antydde att jag var ytlig, alltid hade det perfekt hemma och en rejäl snudd på perfektionism. Visst skulle jag tycka att det var jättehärligt att ha ett städat och perfekt hem, rofyllt och lugnt men jag, min man och våra 5 barn ska ju leva i det här hemmet. Och det går ju inte om det alltid ska se perfekt ut.
Bloggen fortsatte att rulla och jag började allt mer att oroa mig över att någon skulle komma på mig att inte ha det så där perfekt. Tänk om jag inte kunde leva upp till bilden som många hade fått om mig. Vad skulle hända då??
Bloggen och det jag hade skapat började mest göra mig illa. Jag började allt mer att stänga dörrarna om mig istället för att som jag innerst inne ville göra, ställa dörrarna på vid gavel och hälsa välkommen in. För att hälsa välkommen in och låta folk få se att vi har det precis som vilken annan barnfamilj som helst, med skor utspridda i hallen, matrester under bordet och kissfläckar runt toalettstolen, det var helt uteslutet. Nej, lättare att stänga dörrarna än att behöva skämmas.

Som ni förstår mådde jag inte särskilt bra av detta och jag funderade på att lägga ner bloggen. Hur mycket jag än gillade att fota och skapa inredningsbilder var det liksom inte värt det. Det var då jag började att fundera på om jag istället kunde utveckla bloggen. Kanske fanns det något annat än inredning som jag kunde visa upp. Kanske kunde jag inrikta bloggen mer mot att tillfredsställa ett behov som finns hos mina läsare, istället för som tidigare endast tillfredsställa mitt eget behov.
Då skulle jag ju kunna fortsätta med bloggen och mitt fotograferande utan att upplevas som en kvinna med extremt bekräftelsebehov. Men vad hade jag då som skulle kunna tillfredsställa mina läsares behov? Jo, i en stor barnfamilj skulle jag vilja säga att man mer eller mindre måste laga/baka mycket mat. Både för ekonomins skull och för att det ska räcka till många. Så det var givet för mig att det var den inriktningen som jag skulle bredda bloggen med. Inredningen fick fortfarande finnas kvar men inte ta lika stor plats, recepten blev otroligt populära och då förstod jag att det var det här mina läsare ville ha.
Och där är jag idag, besökarantalet har ökat i rasande takt och jag känner numera en sådan otrolig glädje med mitt bloggande så jag kan liksom inte sluta att tänka på hur jag skulle kunna utveckla bloggen och göra den ännu bättre.

Det här passar mig så bra, att få dela med mig av det jag kan samtidigt som jag får öva på att fota och skriva det känns helt fantastiskt. Jag känner inte längre att jag har en bild att leva upp till, jag behöver inte vara perfekt och jag är inte perfekt. Jag är bara mig själv.

Madame Edith, Certifierad inredare, 5-barnsmamma med stort bak och matlagningsintresse, driven problemlösare med rejält med skinn på näsan, så kan man sammanfatta mig.

Mer tankar kring detta har jag skrivit i en kommentar i ett inlägg som du hittar HÄR.

7 kommentarer:

  1. Vilken fantastiskt fin blogg du har skapat! Imponerande arbete bakom bildmaterial och recept. Det är extra kul att se att även barnen bjuds in i köket. Jag och Adrian kommer att kika in ofta. Bästa hälsningar från "Adrians skafferi."

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad kul!! Tusen tack för din fina kommentar, ni är så välkomna ♥

      Radera
  2. Så roligt att få läsa detta! Inspirerande :D

    SvaraRadera
  3. Du har en jättefin blogg och massor av inspirerande recept.
    Blir lite ledsen när jag läser om att du stängde dörren och kände att du inte kunde leva upp till förväntningarna. Jag hoppas att du inte känner så längre. Ingen människa har det så perfekt hemma som man ser när man läser en del bloggar. Faktum är att det skulle vara rätt befriande att se ett stökigt hem som variation till alla välputsade fasader. För vi vet ju alla att det är stökigt ibland och det allra flesta skulle nog känna att "guu va skönt, till och med kändisbloggare har det skitigt i badrummet ibland".
    Hoppas att du får en jättefin helg!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej :) Och stort tack för din kommentar! Ja det är verkligen inte klokt att den perfekta och välstädade ytan som man ser ungefär överallt kan påverka en så mycket. Även om man vet att det är stylat för just den stunden så påverkar det i alla fall mig. Känslan av att alla har det perfekt. Jag har haft och har än idag ett stort intresse för inredning men jag läser inte en enda inredningstidning idag. Tidningarna påverkar mig negativt, istället för inspiration ger dem mig en hög ribba som jag ska försöka leva upp till. Idag blir jag mest inspirerad av filmer, det var ett tips som jag fick av en lärare då jag läste till inredare med säljkompetens för ett par år sedan. Så bra tycker jag. I filmerna kan man verkligen inspireras av olika miljöer utan att det är just inredningen som står i fokus, den finns ju bara liksom med där ändå.
      Jag känner absolut press på mig fortfarande att jag måste ha det "perfekt" men det är endast inför de personer som inte har varit hemma hos oss tidigare utan kanske bara har fått en bild av mig från bloggen. Det kan till exempel vara när barnen leker med nya kompisar och där igenom får man barnens föräldrar på besök. Grejen är ju den att jag egentligen är ganska slarvig av mig och då blir det ju ett himla arbete för mig när jag ska försöka dölja det. Och vaför försöker jag det?? Ja det är ju himla dumt, själv föredrar jag att de jag hälsar på inte har tokstädat innan jag kommer på besök för då kan jag släppa på mina egna krav. När jag städar som en tok innnan jag får besök så kanske jag stälr krav på mina gäster att göra samma sak när jag kommer på besök och det är absolut inte meningen.
      Nu när jag mest bloggar om recept känns det trots allt lite bättre med denna dumma låsningen jag har fått. Jag känner inte riktigt lika mycket att jag måste ha det perfekt för att kunna leva upp till några förväntningar, däremot vill jag ju bjuda på något gott men det tycker jag bara är kul :D Ojoj vad din fråga satte igång en massa tankar hos mig. Det var skönt att få skriva av sig lite, tack för det ♥

      Radera
  4. Det där med att "dra igång en massa projekt" känner jag igen :-)...Och att starta en blogg för att göra allt färdigt - låter som en jättebra idé!

    SvaraRadera