De gånger som jag köper bröd i butiken, bröd som innehåller lite kross eller något annat läskigt som kan knapra till när man biter på brödet så tvärvägrar barnen att äta det. Detta brödet däremot som jag bakar själv och som jag till och med har talat om att det innehåller lite läskiga bitar, det slåss de nästan om när grötbullarna börjar ta slut. Jag vet inte varför det är så, kanske för att de just vet om exakt vad det är i bullarna och att det därför är okej. Ja, inte vet jag, glad för att de äter är jag i alla fall.
Från det ena raskt över till något annat. Jag blev i helgen kontaktad av en annan matbloggare, hon uttryckte att vi var kollegor. Jag blev väldigt förvånad över detta då jag ser mitt bloggande som ett högst personligt uttryck för min kreativitet. Jag själv hinner inte följa andras bloggar och jag är helt ärligt lite rädd för att påverkas av andras sätt att uttrycka sig. Jag vill skapa utifrån mig själv, mina tankar och mina egna idéer.
Skulle jag se alla matbloggare som mina kollegor skulle jag med all sannolikhet förr eller senare bli som en kopia av någon av dem. Det skulle för mig vara ett personligt misslyckande. Kanske tolkar jag ordet kollega fel men så tänker jag. Det var lite tankar från mig så här på måndagsförmiddagen. Ha en fin dag!
